Come to Finland / Finland kallar
under Bokmässan i Göteborg 2009:
Vi hade uppträdanden onsdag, torsdag och fredag x 2. Tack till alla som kom och lyssnade!
RAPPORT FRÅN BOKGOLVET:
23.9.2009Göteborg. Sveriges framsida. Här har Come to Finland-teamet nu landat och visst var det härligt att se hur vår stora affischutställning "Finland kallar" var färdigt uppsmälld i kongressfoajén. Bara smärre finjusteringar krävdes. Nu är vi redo för öppningen i morgon torsdag.
Det är Hanaholmen som beställt utställningen av oss, och den ingår som en del av firandet av märkesåret, dvs att det är 200 år sedan Sverige och Finland gick skilda vägar.
Som en tjuvstart på Bokmässan uppträdde vi på Stadsbibban vid Avenyn ikväll (onsdag).
Vi var där och inspekterade i förväg i förmiddags och jag insåg ju att det här är Göteborg då bibliotekarien bums frågade "Puhut sä suomea?" innan jag knappt ens hade öppnat munnen.Skoj!
Bengt Lindroth intervjuade oss och ställde bra frågor. Enormt otroligt extra plus var att självaste Ingvar Carlson (jepp, du läste rätt) var på plats, vem hade räknat med det? Aj, vad jag skulle ha haft frågor till honom ... Men inte den här gången. Vi snackade om Finlandsbilden i Sverige och Finland, om vikten att ge konstnärerna tid och frihet och så vidare.
Efteråt kom en dam fram till mig och undrade om jag vet vem hon var. Jag hade ingen aning. Strax kom det fram att hon var Martine, vår franska översättare! En person jag mejlats med typ 333 gånger men aldrig träffat i verkliga livet. Fantastiskt! Det är alltså hon som har översatt Come to Finland till franska, Cap sur la Finlande.
Vi bestämde att vi ska ha en ordentlig träff under mässan, hon, Regine Elsässer (tyska översättaren), Jocke och jag. Sen kan vi snacka affischer i tid och otid.
Efter showen blev det Falcon och lasagne. Härligt med kultur. God natt!
24.9.2009
Vilket utbud det finns på mässan! Sal efter sal med kyltyr och kunskap. En fullkomlig kliché, men en sann sådan.
I dag tog vi en brottningsmatch med tekniken, det visade sig att både vi och ngn annan (okänt vem vad och var) hade samma frekvens på mikrofonen vilket ledde till att vi pratade i mun på varandra. Våra osynliga med ljudliga kombattanter hade högre volym, så vi löste det genom att ta vår fina publik till själva utställningen och dra showen där istället. Det gick bra, och vi fick en rolig stund med affischerna.
På väg genom stan märkte vi att vi hamnat på löpen:
25.9.2009Hoppsan. När vi i går kväll var ute med styrkorna från Hanaholmen - Kulturcentrum för Sverige och Finland, framkom det att några mässbesökare varit bestörta över en affisch som Hanaholmen hängt upp i sin monter. Det är urkvinnan, hon som startade hela projektet, dvs damen som dricker champagne i Helsingfors centrum 1939.
Hon hänger där som ett lockbete för vår utställning som är i Kongressfoajén i andra våningen.
Problemet?
Att sloganen lyder ”Besök Helsingfors - Nordens vita stad”. Problemet är ordet ”vita” som i det multikulturella Sverige för en del ger fel associationer.
Att affischen är från 1939 och att ”vita” syftar på ljuset och arkitekturen i Helsingfors, se t.ex. Wikipedia, tycks vara irrelevant.
Vitsig är också tanken på att Hanaholmen så där medvetet skulle gå ut med ett rasistiskt budskap, kom liksom till Helsingfors, den VITA staden. Hö hö.
Men det är känsliga saker.
Vi beslöt att göra det lite lättare för besökarna och skriver nu in "Besök vår historiska affischutställning ..." ovanför, så att alla ska förstå att detta inte är en affisch som är tryckt 2009.
Får se om det räcker...
26.9.2009
Den stora skillnaden mellan Sverige och Finland ser man på toaletterna. Här är pissoarerna fulla av snusprillor. Också på bokmässan. Vilket betyder att kulturfolk (folk som läser böcker, he he) också är nikotinister.
Bara så ni vet.
I går hade vi vernissage för utställningen och sedan en show på Kraft & Kultur. Poängterade klart vad "vita" i Norden vita stad syftar på, så det blev inget strul.
I går kväll fick vi helt ex tempore sällskap av två rikssvenskar som älskade Finland. Det mest intressanta var att den ena av killarna, som själv driver ett litet förlag, hade rökt med Ior Bock i Goa i tiderna. Det kallar jag en merit.
På vägen hem genom ett nattligt och stökigt Göteborg stötte vi på ett gäng engelska och rikssvenska 17-åringar som var fem före slagsmål. Orsaken var att en av engelsmännen kallat en av svenskarna för "gypsy". Nu var svensken upprörd och upprepade gång på gång: ”The Swedes are not nomads like the gypsies”. Att sånt. Nå, det var synnerligen nära fullt krig, men freden var starkare denna gång.
I dag på mässan fick jag äntligen se Sanna Posti Sjömans (hon var ju med i Eftersnack här om veckan) nya tidning Sheriffi, som är ett tvåspråkigt kulturmagasin utgiven av sverigefinska krafter. Den såg läcker ut, och jag måste säga att Sverige behöver en dylik tidning. Lycka till!
Bästa bokskatten för min del på bokmässan hittade jag i den lilla tjeckiska montern (en evig favorit). Det var Patrik Ouredniks numera nästan klassiska analys över 1900-talet, döpt Europeana, snyggt inpackad och översatt till svenska. Och naturligtvis plockade jag med ytterligare en utgåva om kommunismens framfart i Tjeckoslovakien.
Sen var jag och lyssnade på ”supermamman” (vilket begrepp...) Katerina Janouchs utläggningar om hur man som förälder ska tackla tonåren. Hela tillställningen var så vitsig slash absurd att jag helt enkelt tänkte: Gotta have. Så jag köpte boken. Och nu är jag alltså fullt rustad för framtiden.